|
EKOLOGISK UTHÅLLIGHET Jorden är överbefolkad. Mänskligheten försörjer sig på ett icke uthålligt sätt, på bekostnad av minskande försörjningsunderlag genom erosion, grundvattensänkning, försaltning, uttorkning, skogsskövling etc. Klimatändring genom mänsklig påverkan kommer att få vittgående och nu oöverskådliga följder. Bakom överutnyttjandet av naturresurser ligger felaktiga styrmekanismer. Ett exempel: oljeutvinning kallas ekonomiskt för oljeproduktion trots att det i själva verket handlar om konsumtion av en ändlig resurs. Degradering av naturtillgångar redovisas inte som ekonomiska minusposter. Att nu ekologiskt uthållig hushållning kräver en attitydförändring och angrepp på många plan. Viss medvetenhet om detta börjar dyka upp. Till och med den svensk regeringen har talat om hållbar utveckling. Att verkligen genomföra sådan kräver alltså en allmän attitydförändring. Därför är diskussionsinlägg som Bengt Söderbergs En strategi för överlevnad viktigt. Det är ytterst angeläget att det utvecklas publicitet kring detta inlägg. Bengt Hubendick
|
|
”Min enkla teori”, skriver Bengt Söderberg i ett brev till mig, ”är att demokrati bäst kan utvecklas i samhällen där människor ges möjlighet att själva bestämma över sin dagliga tillvaro. Ett sådant samhälle måste vara småskaligt.” Jag tror att det är just så, men ser hur utvecklingen i rasande fart går i rakt motsatt riktning. Resultatet blir en skendemokrati och – om detta förnekas – en offentlig lögn och bara skenbara relationer människor emellan. Ser man det här gäller det att inte ge sig men i stället analysera situationen och söka tänkbara vägar ur den. Jag läser ”En strategi för överlevnad” som ett viktigt inlägg i just denna strävan. Bengt Nerman
|
|
OM SVERIGES TILLSTÅND I VÄRLDEN Äntligen har det kommit en bok på svenska som beskriver Sveriges tillstånd i världen som det verkligen är och som vill visa på vägar till överlevnad. Visst har det kommit sådana böcker tidigare, framför allt på 1970-talet och början av 80-talet, men de senaste årtiondena har det varit mycket tyst. Därför är Bengt Söderbergs bok, "En strategi för överlevnad" en viktig, en bok som borde spridas och diskuteras. 1972 utkom boken "Tillväxtens gränser" där ett antal forskare publicerade sina resultat, som i korthet innebar att världen var på väg mot en katastrof inom 100 år i form av svält, förgiftning, resursbrist och stor befolkningsdöd. Då diskuterades detta på allvar i hela världen och man sökte vägar att förändra utvecklingen. I dag har en tredjedel av de hundra åren förflutit och allt tyder på att vi endast kommit betydligt närmare krisen. Därför är Bengt Söderbergs bok viktig, ja nödvändig. Bengt Söderberg ser det som nästan alla svenskar blundar för, nämligen att trots allt tal om miljömedvetande och hållbart samhälle leder samhällsutvecklingen i motsatt riktning. Utvecklingen är mer ohållbar än någonsin och samtidigt är medvetenheten om detta förskräckande liten. Det visas tydligt när man frågar folket. 1988 ansåg 55% av svenskarna att miljöfrågan var vår viktigaste samhällsfråga. År 1999 var det endast 4% som ansåg detta. Viktigt är att Söderberg förklarar att det inte finns några enkla tekniska lösningar som tillåter oss att bibehålla dagens samhällsstruktur. Vi borde, för vår egen och kommande generationers överlevnads skull, avskaffa kärnkraften och 80% av de fossila bränslena till år 2020 - d.v.s. 200 Twh/år. Men vi kan knappast få fram mer än en tredjedel av detta från förnybara källor. Samtidigt räknar vårt politisk-ekonomiska etablissemang med 3% ekonomisk tillväxt per år, vilket anses önskvärt, då kommer produktion och konsumtion år 2020 ha ökat med 60% vilket gör situationen än mer frustrerande.. Söderberg ger en detaljerad redovisning av alla organisationer som arbetar med miljöfrågor, men kommer ändå fram till någon verklig miljörörelse i Sverige knappast existerar. Miljöarbetet styrs av etablissemanget och i relation till miljöhoten är resultaten otillfredsställande. Miljörörelsens svaghet och den officiella miljöpolitikens misslyckanden kan förklaras av motkrafterna. Varje steg mot ett resurssnålt, självförsörjande samhälle hotar starka ekonomiska intressen. Men också de inre föreställningarna att vår kultur utgör kulmen på en positiv utveckling utan motstycke i kulturellt, tekniskt och politiskt avseende är en kraftfull motkraft. Vidare inträffar regelbundet att vackra miljömål fastställs, men ingen vill ta ansvar för strategin och medlen att nå målen. Många exempel finns. 1980 beslöt svenska folket och dess riksdag att kärnkraften skulle avvecklas på 25 år, men de ansvariga – regering och riksdag - utarbetade aldrig någon strategi för detta och fastställde inga delmål på vägen dit. Kyotoprotokollet och Milleniemålen är andra exempel på vackra mål utan kraft i genomförandet. Krisen i industrisamhället i dag är inte bara materiell, Söderberg visar att trots alla ansträngningar att åstadkomma tillväxt så går utvecklingen bakåt, eller kanske just på grund av dessa ansträngningar. Fler människor är stressade och otrygga i dag än för trettio år sen. Arbetslösheten närmar sig nya höjder. Enda vägen bort från krisen är att bygga ett parallel-samhälle, ett postindustriellt samhälle med ökad självförsörjning med livsmedel och mindre energiförbrukning, särskilt gäller det livsmedel. För normalhushållet krävs det i dag mer energi att få mat på bordet än vad som krävs för resor och uppvärmning. Söderberg är arkitekt och har dessutom grundlig u-landserfarenhet. Han har ägnat en hel del tankearbete åt samhällsstrukturen i den energisnåla, självförsörjande struktur som han menar är nödvändigt för ett samhälle som vill överleva. Där är maten och energin i stor utsträckning självproducerad eller i varje fall närproducerad. Han föreställer sig inte att hela industrisamhället samtidigt gradvis skall övergå till överlevnadssamhället. Snarare skall små överlevnadssamhällen byggas upp vid sidan av industrisamhället för att så småningom växa och göra industrisamhället allt mer obehövligt. Att lösa arbetslöshetsproblemet genom att öka utbudet på arbete är inte förenligt med ett hållbart samhälle, tvärtom bör lönearbetet minskas till förmån för egenarbete och självförsörjning menar Söderberg. Familjegemenskapen bör stärkas som grund för produktion, trygghet och ungdomens fostran. Naturligtvis kan det finnas åsikter i boken som några kan stötas bort av, såsom kritiken av feminismen, men det är inte så märkvärdigt att feminismen ifrågasätts eftersom den i stort sett accepterar dagens samhällsstrukturer med undantag för genusmaktordningen. Trots att Söderbergs bok är kortfattad - endast 81 sidor – så berör han på ett konstruktivt sätt Sveriges alla vitala framtidsproblem, och hade varit önskvärt att den hade kommit ut på något av de stora bokförlagen och recenserats i alla de stora media. Som det nu är kan man bara önska att boken får maximal spridning och man kan bara önska Sveriges Småbrukare , Framtiden i Våra Händer och andra lycka till i sitt arbete att göra den känd. Den borde dessutom kanna bli huvudbok för många studiecirklar. Lars A Norberg Miljömagasinet #28 (05-10-18) |
|
LEKTORSOMDÖME (Bibliotekstjänst) Bengt Söderberg är arkitekt och publicerade för tio år sedan boken Landsbygdsboende som brygga mot kretsloppssamhället. Det är också temat för denna skrift. Här levereras en rejäl civilisationskritik. Om inga kraftfulla åtgärder sätts in leder utvecklingen till "sammanbrott", framför allt av ekologisk art, men även socialt. Författaren pekar förtjänstfullt på skrämmande inslag i dagens samhälle. Arbetslöshet, sjukskrivning och förtidspensionering holkar ur skattebasen, samtidigt som behoven av finansiering av vård och omsorg ökar. Detta går till slut inte ihop. Lösningen ser författaren i utvecklingen av ett parallellsamhälle, där hög grad av självförsörjning råder. Parallellsamhället minskar arbetslösheten. Frågan är dock vad annat som också minskar? Arbetsfördelning, specialicering och kvinnors utbildning? Skriften ställer inte bara svåra frågor, den lämnar också svåra frågor obesvarade. Det råder lite av Sörgården över parallellsamhället ty där finns inga motsättningar, t.ex. mellan arbete och kapital. Språket är föredömligt enkelt. En kort lista med referenslitteratur ingår. Målgruppen är bred och rimligen postgymnasial. Ulf Karlström
|